Visar inlägg med etikett skärp dig. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skärp dig. Visa alla inlägg

söndag 2 mars 2008

(mandarin) Jag blir tokig!

Den kommer inte! den onda onda onda mensen! jag hatar den, den ska alltid jiddra med mig. det är mkt viktigt att den kommer nu, för jag ska ju ha två normala cykler innan vi börjar försöka, och kommer den inte snart så kan det ju knappast räknas som två normala... buhu buhu 

jag hade tänkt att jag skulle leva lite hälsosamt för att förbereda min kropp för nästa graviditet. enkelt uttryckt så har den planen gått åt h-e.

torsdag 7 februari 2008

(mandarin) kontoret stinker

Mitt te stinker verkligen, när jag öppnade kontorsdörren imorse fick jag en smärre chock! Det är inte så att det stinkar i bemärkelsen 'luktar illa'... utan snarare luktar det starkt eller mycket.

Tur att folk inte känner igen doften "ååh där sitter hon och dricker fertilitetshöjande teer, håhå jaja, hon har fertilitetsproblem... där ser man" Vad säger man? fertilitetsproblem? nedsatt fertilitet? utmanad fertilitet? Eller egentligen är det ju inte fertiliteten som varit problematisk utan att behålla de små, vad säger man då? "hon har svårt att behålla små embryon" eller bara "missfallsbenägen" Ååh nej, det tyckte jag inte alls om, jag vill inte vara benägen till någonting sånt. jag vill inte att min kropp ska stöta bort de små, jag vill att min kropp ska välkomna dem.

nä, jag måste sluta tänka på detta.

onsdag 23 januari 2008

(mandarin) från slös-ägg till lutealoro

Frustrationen över mitt bortslösade ägg (tänk om det var flera?! tänk om det hade blivit tvillingar!!? AAHH) har (nästan) gått över - och min ständiga frustration kanaliseras nu till lutealfasen.

Lutealfasen är perioden mellan ägglossning och mens. Den är oftast 14 dagar, men ska vara inom spannet 12-16 dagar. Om den är för kort så är det för lite tid för ägget att fästa, och man har svårare att bli gravid. Förra månaden hade jag 11 dagar. Varav min oro. nu är jag på dag 2 efter ägglossningen och nu börjar nedräkningen - hoppas hoppas den är lite längre än de 11 dagarna! kom igen!! vi klarar detta!

En annan sak som havererat är min plan att maximera fertiliteten genom mat, som jag skriver om nedan. Jag dricker för mkt kaffe, för mkt vin, alldeles för lite e-vitamin o omega-3 (men jag åt iofs lax igår)... ååh jag blir så trött på mig själv, och 5 enheter frukt och grönt ska vi inte ens tala om... jag tycker så illa om frukt, varför ska det vara så äckligt?! (vissa barndomsmysterier hittar man inget svar på antar jag)

Däremot har vi idag kollat på 5 Dallas-avsnitt ikväll! Idag blev Pam och Bobby gravida - de blev överlyckliga. Jag minns första gången jag blev gravid, då var jag överlycklig, andra gången mest lättad: tredje gången livrädd... nåväl. Sue-Ellen blevt sjukt bitter, verkligen. Det där kan jag känna igen... jag har mkt svårt att glädjas åt andras graviditeter. Nu senast så plussade en kollega, "tänk, jag trodde aldrig det skulle gå så snabbt hihi" Det var inte lätt att klämma fram ett "grattis" som inte kom ut som ett "dra åt helvete" i det läget. Henne idds jag inte ens se på längre. Jag hatar inte henne, men nästan... jag vet, det är hemskt. De enda jag kan glädjas åt är de som kämpat för att då sina barn - dem blir jag genuint glad för! (dock avundsjuk...) I alla fall, senare i programmet fick stackars Pamela missfall; hon trillade ner för en halmsak på en höjd (jag kan inte mitt bondgårds-lingo). Stackars Pam o Bobby, vi fick lite tårar i ögonen jag o min käre make.