(Ned) Hjälp inom räckhåll!

Efter att ha genomgått ett flertal olika behandlingar och tagit prover, så är det nu äntligen dags att få riktig hjälp och för att behandlingen ska lyckas med framgång måste jag sättas i klimakteriet i några veckor för att sedan återuppliva min ägglossning...haha det låter riktigt bisarrt, men så är det.

Och ja...hur sjukt det än låter så längtar vi efter allt det där.

De har inte lyckats hitta nåt fel på mig men killens simmare är lite få och har konstigt utseende. Men han har också endast lämnat ett enda prov, medan jag fått lämna mer än dubbla och gått igenom mer behandlingar.
Jag känner och har erfarat att hela denna infertilitetsmiljö, har en sådan fölegad och ett diskriminerande synsätt mot kvinnor.
Kvinnan ska inte vara för gammal, inte för fet osv. Mannen har inte alls samma krav på sig, har han dåliga spermier, så testas kvinnan ytterligare och får äta hormoner i alla dess olika former.. till slut kan man pröva att bli inseminerad, men det är få som lyckas med det.

Vi har gått igenom 3 misslyckade inseminationer ( spermierna, de bästa, skjuts in genom kateter in i livmodern)

Hursomhelst så känner jag bara att allt för mycket fokus riktas mot kvinnan i fallet. I media om något ,...pekas kvinnan ut som en karriärsuktande tyrann som väljer att skaffa barn först när hon är 39 år och tjänar 50.000 i månaden. Men verkligeheten ser inte alls ut så, visst planerar folk in sina graviditeter och väljer att skaffa barn sent i livet, men långt ifrån alla kvinnor i detta samhälle känner att de blir stöttade om de skulle välja att skaffa barn innan 25.
Det blir ett slags moment 22, man ska vänta med barn tills man har sin karriär på det torra, lyckats resa runt i världen och lyckats hitta den rätte osv. Samtidigt som samhället inte direkt uppmuntarar unga kvinnor att skaffa barn tidigt. Detta ser man fösrt och främst i sexualundervisningen i skolorna och sedan på ungdomsmottagningen. Barnmorskor och gynekologer skriver ut p-medel utan att blinka och frågan, kan jag ens bli med barn existerar inte i ens huvud.

Det existerade i varje fall aldrig i mitt huvud, man vara bara livrädd för att bli gravid, för så fort man hade sex utan skydd kunde man bli gravid, (så pass insatt var jag och min kille.)

Att vi idag 1.5 år senare ännu inte lyckats, kan varken jag eller någon annan läkare svara på. Vi vet bara att vi är utled på att det aldrig händer oss. Det kan gå åt helvete med ivf också, men då har vi iaf försökt.