ibland känner jag att livet är på paus under detta försökande. Nu är det ju inte så, jag jobbar ju (mkt och ofta) och jag gör mkt annat: i onsdags var jag på bio och sen var jag ute, i torsdags åt jag middag med några vänner - och igår var jag ute med ett helt gäng vänner! Jag gör en massa roliga saker - men det känns ibland som att jag inte är närvarande, utan som att allt kul som händer bara är en parantes till det som är mitt "liv" - barnlösheten och oron.
Så sorgligt och hemskt. Jag önskar att det kunde vara tvärtom... men det känns som att det är svårt att leva livet fullt ut just nu, att man ständigt väntar på någonting annat, bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
åhh gumman jag förstår hur du känner dig! Känns igen nämligen... Men det är väldigt bra att du träffar vänner och gör saker så att du inte tappar det under all annan press...
Det kommer kännas bättre tillslut och jag hoppas en liten fäster sig hos dig snart igen och stannar kvar! Men tills dess får vi kämpa vidare.
PUSS
Skicka en kommentar