mitt liv och humör kan summeras i cykelform: först mensen = besvikelse och oron. sedan kommer en fas av väntan och förhoppningar, kanske denna gång? sen närmar det sig ägglossning och jag tänker oroligt "tänk om det inte blir ngt ägg?" När ägglossningen väl är ett faktum så inträder en tillfällig känsla av tillfredsställelse... nu SKA det väl gå. Inom ca en vecka är det bortblåst och all tid går åt att å ena sidan känna efter "har jag några symptom" och å andra sidan intala sig själv att "det blir ingenting - varför skulle det bli något?" Sen kommer mensen: besvikelse - och så på det igen.
3 ggr har denna cirkus avbrutits av plus och sen missfall. och nu är det fjärde gången jag måste ge mig in i denna cykelformade tillvaro. Jag får vänta en månad till, jag orkar inte riktigt än...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du skriver om mitt liv med. Just så är det.
Hoppas ni snart känner er redo att "hoppa påt igen" (om du ursäktar hurtiga tonen) och att det då bär frukt. Önskar er massa lycka till! Kram.
ojoj vilken bra beskrivning! Men sötnos den fjärde gången så kommer det gå!!! Måste bara bli så, vägrar tro annat!
massor stora kramar
skrev just till ned... har själv levt på det sättet att allt allt ALLT kretsat kring äl bim, slitas mellan hopp och förtvivlan, oro å ängslan hela tiden!
älväntan=oro, tänk om det inte blir stegring på testet? äl=stegring= yes!!! nu j*klar kör vi!
sen hade jag några dagar jag kände mig rätt tillfreds
äl+7=ångest. "näe! det kommer inte gå den här gången heller! känner ju inget annorlunda?!"
bim +/- nån dag = jahapp. blod på tappen. kört den här gången oxå. SUCKAR...
inte konstigt du känner dig ickenärvarande! jag tänkte oxå om jag hade nåt framför mig typ en fest etc: "okej, det är bara några dagar före äl" alternativt "hoppas jag inte kan dricka då, bim är ju tidigare samma vecka"
Skicka en kommentar